söndag 26 december 2010

Det här var första gången på länge som jag kunde logga in på bloggen utan att återställa lösenordet, är faktiskt lite stolt :D Sitter här i vardagsrummet, kineskoreanerna är på sina rum, Le Baguette är på semester och den nya Italienaren är på sitt rum och pluggar engelska (läs: kollar på engelsk film). När jag tänker på det var det länge sedan jag hade ett såhär stort rum för mig själv, senast var nog när jag fick i uppgift att torka golven i auktionshallen i Oviken..
Oviken ja, byhålan där jag tillbringat hela sommaren. Släpa på järnspisar och sortera däck tillsammans med Oskarsson, ställa iordning auktioner (läs: bli uppäten av mygg) på platser jag överhuvudtaget inte trodde fanns och sedan ha auktion i 11 timmar på samma ställe (det var så mörkt innan vi var klara att vi inte såg vad vi höll på med). Iaf känns det så sjukt långt borta allt det där, speciellt i juletider. Inte för att jag längtar hem på något vis, har ju firat en jul jag antagligen aldrig kommer att glömma. Jag menar, hur ofta firar man jul på följande vis?
Först åt jag, Joel och Emma jullunch i Victoria Park, gravad lax med gravlaxsås, torkat renkött och pepparkakor med apelsinsmak (IKEA hade inga andra). Sen fortsatte julaftonen med Kalle Anka, tack vare The Pirate Bay kunde vi köra Kalle on-demand, glögg och mera pepparkakor. Efter det bar det av ut till Bondi för grillning av känguru [Firefox: känga, jag måste allvarligt fixa stavningskontrollen nu]  i solnedgången, och man kan ju helt klart ha det sämre. Eftersom vi är vikingar och allt måste man ju ta det årliga julbadet, i år på Bondi. Klart bättre än isvaken därhemma..
Vad mer då? Tja, idag var första gången jag pratade med en av koreanerna, så det slutade med att vi drog iväg till Bondi och  koreanerna kröp ner UNDER en handduk. Varför då? "I don't wanna get a tan". Jajävlar..

I torsdags var det sista dagen på jobbet, och eftersom jag hade jobbat där i hela 2 dar dök jag upp, och det var en tillställning av det speciella slaget. Det första som hände var att man fick ett armband som betydde gratis öl i baren, gratis pizza och gratis fingerfood. Det måste ha kostat företaget en förmögenhet (att bjuda 150 anställda på öl kan bli ganska dyrt), men å andra sidan, om chefen tjänar nästan 500.000 svenska i veckan kanske han har råd.

På tal om pengar, jag har upptäckt att det finns 2 billiga saker i Australien, mjukglass på McDonald's för 50 cent (3.75 svenska) och ost! Tro det eller ej, men den billigaste osten på Coles Supermarket kostar bara 3.75 dollar för ett halvkilo, och då är den skivad och klar! Den oskivade osten kostar nog ännu mindre, men Australien är ett land där man inte har uppfunnit osthyveln ännu.

Nu räcker det, God Jul :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar