Sweet as bro!

Sitter har vid jordens ände (bokstavligt talat) och.. ja, vad gör jag egentligen? Chattade med syrran for någon timme sedan,
och nar hon fragade vad jag gör om dagarna fick jag tänka till riktigt rejält. De mesta tiden gar till att se sig omkring och
planera nästa steg. Eller planera och planera, jag planerar ju inte så mycket. Har ett busspass med Kiwi Experience, när jag
kopte det trodde jag att det skulle vara nagorlunda lika som i beskrivingen; hop-on, hop-off busspass i hela nya zealand, giltigt i ett år,
populart bland backpackers och dessutom med garanterat boende på vissa platser. billigt skulle det vara åxå. Nu verkar det som att
Kiwi Experience bommade att tala om att det innebär att man sitter inklämd i en trång buss med 52 mer eller mindre helalkoliserade engelsmän
(populart bland backpackers syftade på dessa filurer). Engelsmännen slutar aldrig att förvåna mig, de är precis som robotar på rundresa.
Allt de gör är att sova på bussen om dagarna (att världens finaste natur rullar förbi utanför fönstret är nog det minsta de tänker på. Hallå, de sover ju!)
Det dar med det garanterade boendet är nästa sak som robotarna har annamat. Under bussfärden skickar chaffören ut listor där man
får kryssa i på vilket hostel man vill bo. Skriver man C på listan kan man hamna var fan som hellst, B är oftast Nomad Backpackers eller YHA
och A är BASE backpackers. Eftersom många av robotarna gillar fotboll så vet de en sak, och det ar att i B- eller C-laget vill man
inte spela, A-laget är det som gäller. Därför hamnar robotarna på BASE (9/10 icke-robotar anser att BASE=digerdöden, kolera, förkylning
och nageltrång samtidigt), något som gör att BASE-hostelen förvandlas till något som bäst kan liknas vid rockkonserter. visst,
att festa kan säkert vara kul, men när folk bygger fabriker i korridoren, smäller i dörrar och skriker/super/spelar hög musik
fram till 4 på morgonen VARJE NATT så lessnar man efter ett tag. 3 nätter på Base i Brisbane räckte för mig kan jag ju säga, sen sov jag på
flygplatsen. Så, vad ville jag säga med den här utläggningen angående robotarna? Jo, det mesta av dagarna går till att planera sin rutt så
man slipper så många engelsmän som möjligt.

Having that said så måste jat tillägga att alla engelsmän såklart inte är kompletta idioter, en del är bara lite dumma i huvudet.
Som Simon tex, han var en mycket speciell människa. Han körde stenhård budget och snålade på allt, framförallt mat. Simons matsedel
kunde se ut såhär: Frukost: Njä, jag äter lunch istället. Lunch: Chips och ett glas vatten. Middag: en halv sockerkaka eller några muffins.
Lustig kille.

Ja, hur blire då om man gör sitt yttersta för att komma undan den här sortens pajaser? Jo, risken är stor att man hamnar i Lake Tekapu, iofs.
ett jävligt fint ställe (utan robotar, Kiwi Experience kan inte garantera boende här så de åker vidare), men det finns inte så mycket att göra.
i går kväll tänkte jag gå till observatoriet och se på stjärnorna (Lake Tekapu anses vara NZs bästa ställe för stjärnskådning) men det blev inget
med det var mulet så det blev inget av med det. Bättre lycka ikväll hoppas jag, det här blir min sista natt här innan jag drar vidare till Nelson
för att kliva på en båt (heter det mönstra på någon??) med destination Fiji. 4 veckor ute på havet kan vara morsomt, misstänker att jag aldrig
kommer vilja se en båt efter det. Hard life.

Nä, nu ska jag ta mig runt internetspärren på datorerna så jag kan posta det här, hade fint!
Eric


PS. Fick nyss ett sms av en holländare som åker med KIwi Experience, lika som jag: "Be glad you are not on the Kiwibus anymore, today is really shit,
especially the driver. Damn, where is that fucking hostel? argh"