Det började med att jag blev less på Sydney så jag packade ryggräcken och drog vidare norrut till Newcastle. När jag klev av bussen efter den tre timmar långa resan var min första tanke vart fan har jag hamnat. Där jag blev avsläppt fanns i praktiken ingenting, jag som var van vid Sydney och dess myller av människor och så kommer jag hit där det knappt finns en käft. Enligt Lonely Planet: "Hunter Street... is the city's major shopping street". Prästgatan i Östersund en tisdag före löning framstår som Bangkok i jämförelse.
Min första uppgift var att hitta ett ställe med WIFI, måste ju finnas på McDonald's (Mackers som det kallas här nere) men inte ens det fanns det. McDonald's som brukar vara det första som etablerar sig, som ogräs i blomsterrabatten lixxom, men näe då. Nästa steg, hitta hotellet. Jag gick fram och tillbaka på "the main shopping street" och letade efter rätt sidogata. Jag hittade sidogatan men inte hotellet, det fanns lixom inte. Det tog en kvart innan jag upptäckte att jag hade vänt kartan upp och ner. Om man bortser från det
så måste jag såga att resan gick fint, att bära ryggsäcken efter att jag brände axlarna på Bondi dagen innan jag åkte var kanske ingen höjadre. Är ganska säker på att jag inte kommer att göra samma misstag igen, känner jag mig själv blir det nya misstag istället.
Sen blev det roomwaiting [firefox ger flera förslag: aromatisering, tingsrättsdom och armfoting. Vad är en armfoting??] Roomwaiting är när man sitter och väntar på att få sitt rum, ryggsäcken på ryggen (tungt) och fötter som kokar bort i skorna. Roomwaiting är en stor del av Backpackandet, den som har roomwaitat mest när han dör vinner.
Såhär med facit i hand måste jag säga att Newcastle var ett djefla trevligt ställe. Jag bodde 5 minuter från den här stranden:
Sen fanns det en strand till, men den låg långt bort. typ 10 minuter.
I Newcastle surfar folk före, efter eller istället för arbetet, så jag tänkte att jag ska ju inte vara sämre. Med hyrd surfbräda under armen och en hur-svårt-kan-det-vara-inställning letade jag upp stranden och gjorde som proffsen. Nästan iaf. Det fanns bilder på mina drunkningsförsök, men eftersom någon tyckte sig behöva min kamera, telefon och klocka så blire inga bilder.
Efter en vecka fick jag nys om ett vindruvsjobb i Cessnock, 2 timmar från Newcastle. Varför inte tänkte jag och packade väskan. Jag kom fram till Cessnock vid 7-tiden på kvällen, då var det 45 grader i skuggan.. Efter en halvtimme kom min chef och hämtade upp mig och skjutsade mig till campingen där jag skulle bo. Campingen undrade jag? Jag började ana att något inte var riktigt som jag hade tänkt mig. Väl framme vid campen frågade de om jag ville ha ström vid min tältplats. TÄLTPLATS?? Jag hade väl för helvete inget tält.. Att jag var tvungen att ha eget tält var en liten detalj som min chef hade glömt att berätta. Så vad göra? Jag hittade ett fint träd där jag spände upp det där myggnätet som morsan tyckte var onödigt att ha med sig, la ut min handduk under och kröp till kojs. Klockan 03:45 ringde klockan, det var dax att plocka druvor, avancerat jobb (1.klipp av druvklasen. 2. Lägg klasen i din hink. Upprepa tills hinken är full). Första veckan jobbade vi fram till 12, sen steg temperaturen över 42, plockandet avbröts och det var dax att åka hem till flyktinglägret. 90% tyskar, 5% fransmän, 4 % italienare och 1% rest; en norsk, en från Wales, en belgare, 2 finnar och jag. Welcome to the United Nations.
Nu har vi inte jobbat på 4 dar pga. regn, jag ser verkligen fram emot att komma ut på fältet igen imorn. Det är ungefär 10 dagar kvar på säsongen så efter det vet jag inte vad det blir, det kan bli att jag åker och plockar tomater istället. Vi får se hur det blir.
Nu ska jag tillbaka till flyktinglägret,
Hade!
